Worldtour 86-87

Dag 95, tisdag 30 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Laggar kände sig trött och han var förmodligen lite nedstämd på tillvaron och ovissheten om hur det ska gå med jobb och vår fortsatta resa. Därför ville han stanna hemma och vara för sig själv en stund, medan vi andra tre åkte ner till stan. Robban och Tony skulle klippa sig hos Titti, som faktiskt är riktigt duktig, men vi blev lite sena och Titti skulle på bio klockan halv sex så det blev bara Robban som blev klippt. Hon tyckte att jag och Tony skulle komma dit imorgon vid elvatiden på förmiddagen. Ja, jag tror faktiskt att jag klipper mig jag också. Då är man fin till nyår.

.

Efter det här gick vi till CES som är Australiens arbetsförmedling och hämtade en skördetabell där man kunde se vilket område och vilken säsong som gällde för de olika frukterna och grönsakerna.

.

Vi åkte tillbaka till Biltmore Hotel och Bondi Beach. Laggar hade varit ute och sprungit och kände sig mycket bättre till mods.

.

Laggar kände sig trött och han var förmodligen lite nedstämd på tillvaron och ovissheten om hur det ska gå med jobb och vår fortsatta resa. Därför ville han stanna hemma och vara för sig själv en stund, medan vi andra tre åkte ner till stan. Robban och Tony skulle klippa sig hos Titti, som faktiskt är riktigt duktig, men vi blev lite sena och Titti skulle på bio klockan halv sex så det blev bara Robban som blev klippt. Hon tyckte att jag och Tony skulle komma dit imorgon vid elvatiden på förmiddagen. Ja, jag tror faktiskt att jag klipper mig jag också. Då är man fin till nyår.

.

Efter det här gick vi till CES som är Australiens arbetsförmedling och hämtade en skördetabell där man kunde se vilket område och vilken säsong som gällde för de olika frukterna och grönsakerna.

.

Vi åkte tillbaka till Biltmore Hotel och Bondi Beach. Laggar hade varit ute och sprungit och kände sig mycket bättre till mods.

.

Dag 94, måndag 29 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Åkte in till centrum av Sydney där jag och Laggar placerade oss i kön till poste restante utlämningen på GPO (General Post Office). Robban och Tony gick till Svenska Ambassaden för att ta reda på vad som odlades, på vilka orter och när på året det var skörd. Det var för att vi senare ska kunna försöka få jobb på någon fruktodling.

Efter våra ärenden var uträttade möttes vi fyra sedvanligt på McDonnald's där vi tittade på mina diabilder som jag just hämtat ut. Jag lämnade in dem före jul och var nu sugen på att se vad jag åstadkommit. Laggar hade även mött Titti, en av Hong Kong tjejerna utanför postkontoret, så vi var bjudna till dem på kvällen.

.

Vi gick naturligtvis dit senare och följde med dem till Rex Hotell. Där tog vi några öl och pratade. De båda tjejerna Titti och Lena hade lärt känna några "Kiwis", d v s Nya Zeeländare som de umgicks med. Vi lyckades plocka ihop ett gäng stolar och bord så vi kunde sitta ihop och prata lite. Efter en stund tyckte de att det var dags att gå på disco. Vi följde med, men när vi travat ner för trappan till discot kom inte jag och Robban in för att vi hade kortbyxor. Löjligt, men sånt är livet. Vi två åkte hem och lade oss medan de andra stannade och dannsade disco, disco, disco...

Åkte in till centrum av Sydney där jag och Laggar placerade oss i kön till poste restante utlämningen på GPO (General Post Office). Robban och Tony gick till Svenska Ambassaden för att ta reda på vad som odlades, på vilka orter och när på året det var skörd. Det var för att vi senare ska kunna försöka få jobb på någon fruktodling.

Efter våra ärenden var uträttade möttes vi fyra sedvanligt på McDonnald's där vi tittade på mina diabilder som jag just hämtat ut. Jag lämnade in dem före jul och var nu sugen på att se vad jag åstadkommit. Laggar hade även mött Titti, en av Hong Kong tjejerna utanför postkontoret, så vi var bjudna till dem på kvällen.

.

Vi gick naturligtvis dit senare och följde med dem till Rex Hotell. Där tog vi några öl och pratade. De båda tjejerna Titti och Lena hade lärt känna några "Kiwis", d v s Nya Zeeländare som de umgicks med. Vi lyckades plocka ihop ett gäng stolar och bord så vi kunde sitta ihop och prata lite. Efter en stund tyckte de att det var dags att gå på disco. Vi följde med, men när vi travat ner för trappan till discot kom inte jag och Robban in för att vi hade kortbyxor. Löjligt, men sånt är livet. Vi två åkte hem och lade oss medan de andra stannade och dansade disco, disco, disco...

Dag 93, söndag 28 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Ännu en sån där "ligga-på-stranden-och-slöa-dag". Vad mer finns att tillägga...?

.

Ännu en sån där "ligga-på-stranden-och-slöa-dag". Vad mer finns att tillägga...?

Dag 92, lördag 27 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Ja, just ja. Vi skulle prova healing idag. Vi gick samma väg ut till klipporna som igår och fortsatte till Bronte Beach som är en liten beach inte alltför långt från Bondi. Efter ett visst letande hittade vi fram till huset vi fått adressen till och mamman vi tidigare träffat tittar förskräkt på oss.

- Jasså, ni kom i alla fall, sa hon. Som om hon inte trott att vi skulle komma.

Vi fick prova på healingen alla fyra, och fast det inte kändes som man hade föreställt sig, så var det riktigt behagligt. Det jag blev mest intresserad av var inte själva healingen utan den syn de hade på livet. Healingen kommer från början från Japan. Mamman, som jag kallar henne, var en utbildad Reikimaster.

.

När man healar lägger man bara händerna på kroppen till den person man ska heala och så låter man den kraft som finns i världsrymden (enligt deras tro och syn) strömma genom kroppen och ut genom händerna på den, eller de, som healar. Alla som är med och lägger på händerna fungerar bara som kanaler mellan rymden och personen som blir healad. Healaren gör inget själv. Personer som aldrig tidigare genomgått healing kan vara med och lägga sina händer på den man ska heala, så länge det finns minst en Reikimaster med. Man healar en person både på magen och på ryggen och är man 5-6 personer eller fler brukar det räcka med 10-20 minuter på vardera sida.

.

När jag hade genomgått healingen kändes det efteråt som om jag hade mediterat. Det var avslappnande och lugnande, men något mer speciellt än så var det inte. Det mest intressanta vår Reikimaster sa var att; "det är inte era föräldrar som väljer er, utan det är ni som väljer era föräldrar".

Det var en ovan tanke. Deras fasta övertygelse är att själen vandrar vidare och lever flera liv. När kroppen dör fortsätter själen ett tag i alltet. Därefter väljer själen själv sig sina föräldrar. (Rolig syn tycker jag.)

.

Efter vi provat på det här tillbringade vi resten av den heta dagen på stranden. Av naturliga skäl blev det en del eftersnack senare på kvällen.

Ja, just ja. Vi skulle prova healing idag. Vi gick samma väg ut till klipporna som igår och fortsatte till Bronte Beach som är en liten beach inte alltför långt från Bondi. Efter ett visst letande hittade vi fram till huset vi fått adressen till och mamman vi tidigare träffat tittar förskräkt på oss.

- Jasså, ni kom i alla fall, sa hon. Som om hon inte trott att vi skulle komma.

Vi fick prova på healingen alla fyra, och fast det inte kändes som man hade föreställt sig, så var det riktigt behagligt. Det jag blev mest intresserad av var inte själva healingen utan den syn de hade på livet. Healingen kommer från början från Japan. Mamman, som jag kallar henne, var en utbildad Reikimaster.

.

När man healar lägger man bara händerna på kroppen till den person man ska heala och så låter man den kraft som finns i världsrymden (enligt deras tro och syn) strömma genom kroppen och ut genom händerna på den, eller de, som healar. Alla som är med och lägger på händerna fungerar bara som kanaler mellan rymden och personen som blir healad. Healaren gör inget själv. Personer som aldrig tidigare genomgått healing kan vara med och lägga sina händer på den man ska heala, så länge det finns minst en Reikimaster med. Man healar en person både på magen och på ryggen och är man 5-6 personer eller fler brukar det räcka med 10-20 minuter på vardera sida.

.

När jag hade genomgått healingen kändes det efteråt som om jag hade mediterat. Det var avslappnande och lugnande, men något mer speciellt än så var det inte. Det mest intressanta vår Reikimaster sa var att; "det är inte era föräldrar som väljer er, utan det är ni som väljer era föräldrar".

Det var en ovan tanke. Deras fasta övertygelse är att själen vandrar vidare och lever flera liv. När kroppen dör fortsätter själen ett tag i alltet. Därefter väljer själen själv sig sina föräldrar. (Rolig syn tycker jag.)

.

Efter vi provat på det här tillbringade vi resten av den heta dagen på stranden. Av naturliga skäl blev det en del eftersnack senare på kvällen.

Dag 91, fredag 26 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Idag var vi på kliopporna på andra sidan stranden. Vi sprang omkring där och njöt av friheten och havet och jag och Laggar fotade en del. Vi väntade in solnedgången och jag sköt en hel del bra "skott" med min goa Nikon, skulle jag tro.

.

En lugn dag kort och gott.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Idag var vi på kliopporna på andra sidan stranden. Vi sprang omkring där och njöt av friheten och havet och jag och Laggar fotade en del. Vi väntade in solnedgången och jag sköt en hel del bra "skott" med min goa Nikon, skulle jag tro.

.

En lugn dag kort och gott.

Dag 90, torsdag 25 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Det är den här dagen som Australiensarna firar som sin högtidsdag under julen. Ändå var det fullt med folk på stranden. Det verkar inte vara en likadan tradition här som vi har  hemma på julafton. Det liknar nästan mer vårt midsommarfirande skulle man kunna säga.

.

Vi låg också på stranden den här dagen och tittade på allt som fanns tillgängligt. Från snygga topplesflickor till kalla glassbilar som förmodligen gick med vinst en dag som denna.

.

På kvällen mötte vi två svenskar på stan. Det var mor och dotter som bodde här tills vidare, Modern hade kurser i healing och vi blev bjudna dit för att få prova på på lördag.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Det är den här dagen som Australiensarna firar som sin högtidsdag under julen. Ändå var det fullt med folk på stranden. Det verkar inte vara en likadan tradition här som vi har  hemma på julafton. Det liknar nästan mer vårt midsommarfirande skulle man kunna säga.

.

Vi låg också på stranden den här dagen och tittade på allt som fanns tillgängligt. Från snygga topplesflickor till kalla glassbilar som förmodligen gick med vinst en dag som denna.

.

På kvällen mötte vi två svenskar på stan. Det var mor och dotter som bodde här tills vidare. Modern hade kurser i healing och vi blev bjudna dit för att få prova på på lördag.

Dag 89 Julafton. Onsdag 24 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Om man tänker tillbaka hur man alla andra år firat julen, med familjen, snö, julklappar, gran, julmat, julTV (Ja, det är ju faktiskt en tradition numera.) Ja, då blir man lite känslofylld och längtar tillbaka. Men juletid är ingen tid då man ska vara ledsen, utan tvärt om glad. Egentligen hade vi det väldigt bra. Vi vbar lediga och fria. Vi var på resande fot i ett nytt spännande land. Det var varmt och skönt hela dygnet och vi bodde 100 mater från en underbar strand. Och nu, en dag som denna, skulle vi fira med en BBQ på stranden. Dricka vin och ta det lugnt. Och det för att fira Jesus Kristus födelse för nästan 2000 år sedan.

.

När solen sänkte sig i öster och havet drog sig utåt genom tidvattnets rörelser lade vi på vårt kött på en av alla dessa tusentals BBQ-grillar som man hittar i nästan varje strand, park och rastplats i hela Australien. Det blev en väldigt god middag och vinet flödade och vi kände oss rätt mysiga. Det var synd att jag inte kunde ringa hem den här dagen. Det var väldigt belastat på telefonlinjen till Sverige och det var inte så konstigt med tanke på att det sägs vara närmare 35.000 svenskar i Sydney över jul och nyår. Tony rtingde hem men det var omöjligt att höra vad de sa i andra änden så jag bestämde mig för att ringa hem någon dag senare.

.

I alla fall möttes vi snart upp av några Australiensare som bodde här i närheten. De hade tänkt samma tanke som vi, nämligen att ha en barbeque på Bondi Beach. Det blev en riktigt trevlig kväll med massor av sång, prat, skratt och stoj.

Laggar blev rätt rolig i huvudet, så efter att han underhållit oss med diverse Simon & Garfunkel låtar tillsammans med en av de andra, drog han sig tillbaka utsträckt på gräsmattan och placerade maten utanför magen. Det är sånt som kan hända den bäste. Hur som helst är jag 100% säker på att jag var nykrast, för det var jag som var tvungen att se till att alla prylar och personer kom hem.

(Om mina föräldrar läser detta någon gång kan ni vara stolta över att just Er son var nykrast av alla och det var han, ensam, som såg till att alla prylar och personer kom till rätta. Tänk vilken fantastisk son ni ändå har... Och om det är någon annan som läser detta så har jag inte alls hittat på någonting och inte överdrivit åt något håll heller, så det så! För hemma på våran gata i stan...)

Om man tänker tillbaka hur man alla andra år firat julen, med familjen, snö, julklappar, gran, julmat, julTV (Ja, det är ju faktiskt en tradition numera.) Ja, då blir man lite känslofylld och längtar tillbaka. Men juletid är ingen tid då man ska vara ledsen, utan tvärt om glad. Egentligen hade vi det väldigt bra. Vi var lediga och fria. Vi var på resande fot i ett nytt spännande land. Det var varmt och skönt hela dygnet och vi bodde 100 mater från en underbar strand. Och nu, en dag som denna, skulle vi fira med en BBQ på stranden. Dricka vin och ta det lugnt. Och det för att fira Jesus Kristus födelse för nästan 2000 år sedan.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

När solen sänkte sig i öster och havet drog sig utåt genom tidvattnets rörelser lade vi på vårt kött på en av alla dessa tusentals BBQ-grillar som man hittar vid nästan varje strand, park och rastplats i hela Australien. Det blev en väldigt god middag och vinet flödade och vi kände oss rätt till freds. Det var synd att jag inte kunde ringa hem den här dagen. Det var väldigt överbelastat på telefonlinjen till Sverige och det var inte så konstigt med tanke på att det sägs vara närmare 35.000 svenskar i Sydney över jul och nyår. Tony ringde hem men det var omöjligt att höra vad de sa i andra änden, så jag bestämde mig för att ringa hem någon dag senare.

.

.

I alla fall möttes vi snart upp av några Australiensare som bodde här i närheten. De hade tänkt samma tanke som vi, nämligen att ha en barbeque på Bondi Beach. Det blev en riktigt trevlig kväll med massor av sång, prat, skratt och stoj.

Laggar blev rätt rolig i huvudet, så efter att han underhållit oss med diverse Simon & Garfunkel låtar tillsammans med en av de andra, drog han sig tillbaka utsträckt på gräsmattan och placerade maten utanför magen. Det är sånt som kan hända den bäste. Hur som helst är jag 100% säker på att jag var nykrast, för det var jag som var tvungen att se till att alla prylar och personer kom hem.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Det kändes skönt att ta en promenad till klipporna till vänster om beachen från vårt hotellfönster sett. Att få en heldag i filosofins tecken har alltid passat mig. Havet slog in mot de hårda klippformationerna i vattenbrynet och kastade höga fontäner upp i luften. Solen stod högt och hela dagen kändes underbar.

.

Jag gick ett tag och letade bilder med min Nikon F-501:a innan jag slog mig ner på ett klippavsprång och började skriva. Jag visste inte vad jag skulle skriva, men som jag tidigare alltid gjort började jag bara skriva. Och det blev en del dikter och annat krafs.

.

Här ute tillbringade vi mestadels av dagen och njöt av att havet var där, solen, stenarna, himlen och molnen. Fåglarna krabborna, katterna och vi. (Poet som jag är, måste jag skriva så här.)

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Jaa, sen gick vi hem. Konstigare än så blev det inte. Vi åt en bit mat och Laggar som var trött efter gårdagens långa diskussion lade sig och sov. Jag och Robban gick och handlade mat och dryck till julen. Det blev kött till BBQ, en fyraliters vinkartong, lite smör, kryddor och bröd, samt glass.

Robban hade köpt ungefär detsamma som jag, men hade lagt till en flaska portvin. Den tog han och provsmakade när vi kom hem tills dess att den var slut. (Jag tror att han blev lite "lullig" också.)

.

Laggar vaknar plöttsligt upp och talar om för oss andra att han ska ta en kvällspromenad för sig själv. Han går ut och blir borta till ett-tiden. Då hade jag redan gått och lagt mig.

Dag 87, måndag 22 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Vi tog bussen in till centrum än en gång och kollade posten, men ingen hade fått något. Vi gick sedan till Quantas flygkontor i Sydney och pratade om vår resa till Hawaii och beställde avresedatum till den 27 februari. Avresan från Honolulu bestämmer vi senare.

.

Efter det här var det dags för McDonald's igendär vi pratade om dianetik, eftersom Tony läst boken. Ämnet verkar intressant och tilltalande och vi fortsatte diskussionen även hemma till sent in på kvällen. Fred stod även på programmet vi hade när vi diskuterade och det ledde till många olika förslag på fredslösningar.

Vi tog bussen in till centrum än en gång och kollade posten, men ingen hade fått något. Vi gick sedan till Quantas flygkontor i Sydney och pratade om vår resa till Hawaii och beställde avresedatum till den 27 februari. Avresan från Honolulu bestämmer vi senare.

.

Efter det här var det dags för McDonald's igendär vi pratade om dianetik, eftersom Tony läst boken. Ämnet verkar intressant och tilltalande och vi fortsatte diskussionen även hemma till sent in på kvällen. Fred stod även på programmet vi hade när vi diskuterade och det ledde till många olika förslag på fredslösningar.

.

Dag 86, söndag 21 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Detta blev en dag på stranden tillsammans med de tusentals andra Australiensare och turister, mitt i julledigheten och söndagen.

.

Mot eftermiddagen började discomusic dunka över strandens "badisar". Ett trevligt par discjockeys hade ställt upp sin anläggning på strandarkaden och massor av folk stannade och dansade.

.

Tony ville åka ned på stan, men fick göra det ensam för ingen av oss andra ville göra det samma. Istället gick vi ut på klipporna och filosoferade lite innan vi tog en fika. Vi spanade då in en man som sålde meloner direkt från flaket på sin lastbil och passade på att fråga honom om jobb under tiden. (Kommentar december 2011: Vi hade planerat att försöka ta jobb under vår vistelse i Australien för att dryga ut reskassan lite och vi hade hört att man kunde få jobba med att plocka frukt av olika slag.)

Vi fick reda på att vi kunde ta oss till en marknad strax utanför Sydney där de hade försäljning varje helg. Där fanns det kanske bönder som ville ha hjälp med lastning av frukt m m. Han talade också om att man kunde tjäna upp till 150 dollar om dagen på fruktplockning.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Detta blev en dag på stranden tillsammans med de tusentals andra Australiensare och turister, mitt i julledigheten och söndagen.

.

Mot eftermiddagen började discomusic dunka över strandens "badisar". Ett trevligt par discjockeys hade ställt upp sin anläggning på strandpromenaden och massor av folk stannade och dansade.

.

Tony ville åka ned på stan, men fick göra det ensam för ingen av oss andra ville göra det samma. Istället gick vi ut på klipporna och filosoferade lite innan vi tog en fika. Vi spanade då in en man som sålde meloner direkt från flaket på sin lastbil och passade på att fråga honom om jobb under tiden. (Kommentar december 2011: Vi hade planerat att försöka ta jobb under vår vistelse i Australien för att dryga ut reskassan lite och vi hade hört att man kunde få jobba med att plocka frukt av olika slag.)

Vi fick reda på att vi kunde ta oss till en marknad strax utanför Sydney där de hade försäljning varje helg. Där fanns det kanske bönder som ville ha hjälp med lastning av frukt m m. Han talade också om att man kunde tjäna upp till 150 dollar om dagen på fruktplockning.

Dag 85, lörsdag 20 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

(En direkt fortsättning från föregående dag.)

.

Jag hittade hem från Liz på en gång, konstigt nog. Jag stapplade in genom dörren till vårt hotellrum och hittade Robban sovande på sin madrass. När Laggar också kom in genom dörren vaknade Robban och vi hann med att berätta om våra bravader för vår rumskompis innan vi slöt ögonen.

.

Vi vaknade inte upp ordentligt förrän framåt kvällen så vi hade inget annat att göra än att ta en lite promenad och njuta av nattlivet på Bondi Beach innan vi gick och lade oss för att sova igen.

(Kommentar december 2011: Det är ett hårt liv att vara världsresenär.)

Jag hittade hem från Liz på en gång, konstigt nog. Jag stapplade in genom dörren till vårt hotellrum och hittade Robban sovande på sin madrass. När Laggar också kom in genom dörren vaknade Robban och vi hann med att berätta om våra bravader för vår rumskompis innan vi slöt ögonen.

.

Vi vaknade inte upp ordentligt förrän framåt kvällen, så vi hade inget annat att göra än att ta en lite promenad och njuta av nattlivet på Bondi Beach innan vi gick och lade oss för att sova igen.

(Kommentar december 2011: Det är ett hårt liv att vara världsresenär.)

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

Dag 84, torsdag 19 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Det hände inte speciellt mycket på förmiddagen. det var meningen att jag skulle gå på fotosafari här i Bondi, men vi blev bara sittande här på rum 41 allihop och pratade lite. De andra tre tog ett dopp i havetmeddans jag stannade kvar här uppe och städade för jag ville inte bränna upp mig mer.

.

Efter att pojkarna badat och jag städat, duschade vi och bestämde oss för att dricka lite vin. Sagt och gjort sprang jag ner och köpte en fyraliters dunk rosévin och lite ost och kex. Strax därefter sat vi där på rummet alla fyra och blev gladare och gladare. Och framåt kvällen ville vi alla gå ned till Bondi Train, innestället här. De hadew en fullt utrustad bar och två rätt stora rum med biljardbord samt ett discotek i andra änden. Discoteket lockade eftersom det senare på kvällen skulle uppträda en grupp live där.

.

Jag och Tony hade valt att dricka en öl, eller två eller kanske tre i baren så vi hade tillfälligt tappat bort Laggar och Robban som var någon annanstans. Men på discot sammanstrålade vi igen. Det hände inte speciellt mycket mer än att vi dansade lite grann, speciellt jag när de spelade Jump med Van Halen. Den australiensiska gruppen var rätt bra så vi stannade kvar där ett tag, men Robban och Tony tyckte inte att kvällen gav så mycket mer så de gick hem. jag och Laggar stannade kvar ytterligare en stund och fortsatte lyssna på musiken. Och precis när jag sagt till Laggar att det inte finns en enda tjej att bjuda upp kommer de två tjejer och frågar om de får slå sig ner bredvid oss.

- Javisst, hmm... Det gör ingeeentiiing.

Den ena av dem fyllde 30 år idag, sa de, så de var ute och firade och undrade om vi inte kunde dansa lite. Sen hade de inga speciella planer för resten av kvällen.

Jaha, tänkte jag. De är ju bara ute efter en sak. Men vi körde på och dansade med dem och tänkte att det som händer får väl hända.

När discoteket stängde undrade de om vi ville följa med på ett disco lite längre upp i stan som hade öppet till 05.00.

- Javisst, det ville vi ju.

Vi tog en taxi och åkte dit och gentleman som jag är betalade jag inträdet för allihop, 16 dollar. Nåja, det var det väl värt.

Den andra tjejen som inte hade födelsedag var i samma ålder som sin väninna ungefär och hette Deborah hade valt mig som "offer" för kvällen så jag och hon dansade med varandra resten av kvällen och Laggarn tog hand om födelsedagsbarnet Liz.

Efter ett tag ville Liz åka hem och vi tog en taxi allihop och avslutade kvällen hos henne när dygnet förvandlades till dag.

Det hände inte speciellt mycket på förmiddagen. Det var meningen att jag skulle gå på fotosafari här i Bondi, men vi blev bara sittande här på rum 41 allihop och pratade lite. De andra tre tog senare ett dopp i havet medan jag stannade kvar här uppe och städade för jag ville inte bränna upp mig mer.

.

Efter att de andra badat och jag städat, duschade vi och bestämde oss för att dricka lite vin. Sagt och gjort sprang jag ner och köpte en fyraliters dunk rosévin och lite ost och kex. Strax därefter satt vi där på rummet alla fyra och blev gladare och gladare. Och framåt kvällen ville vi alla gå ned till Bondi Train, innestället här. De hade en fullt utrustad bar och två rätt stora rum med biljardbord samt ett discotek i andra änden. Discoteket lockade eftersom det senare på kvällen skulle uppträda en grupp live där.

.

Jag och Tony hade valt att dricka en öl, eller två eller kanske tre i baren så vi hade tillfälligt tappat bort Laggar och Robban som var någon annanstans. Men på discot sammanstrålade vi igen. Det hände inte speciellt mycket mer än att vi dansade lite grann, speciellt jag när de spelade Jump med Van Halen. Den australiensiska gruppen var rätt bra så vi stannade kvar där ett tag, men Robban och Tony tyckte inte att kvällen gav så mycket mer så de gick hem. Jag och Laggar blev kvar ytterligare en stund och fortsatte lyssna på musiken. Och precis när jag sagt till Laggar att det inte finns en enda tjej att bjuda upp kommer de två tjejer och frågar om de får slå sig ner bredvid oss.

- Javisst, hmm... Det gör ingeeentiiing.

Den ena av dem fyllde 30 år idag, sa de, så de var ute och firade och undrade om vi inte kunde dansa lite. Sen hade de inga speciella planer för resten av kvällen.

Jaha, tänkte jag. De är ju bara ute efter en sak. Men vi körde på och dansade med dem och tänkte att det som händer får väl hända.

När discoteket stängde undrade de om vi ville följa med på ett disco lite längre upp i stan som hade öppet till 05.00.

- Javisst, det ville vi ju.

Vi tog en taxi och åkte dit och gentleman som jag är betalade jag inträdet för allihop, 16 dollar. Nåja, det var det väl värt.

Den andra tjejen som inte hade födelsedag var i samma ålder som sin väninna ungefär och hette Deborah. Hon hade valt mig som sitt "offer" för kvällen, så jag och hon dansade med varandra och Laggarn tog hand om födelsedagsbarnet Liz.

Efter ett tag ville Liz åka hem och vi tog en taxi allihop och avslutade kvällen hos henne när dygnet förvandlades till dag.

.

Dag 83, torsdag 18 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

Vi brände oss lite grann allihop igår, så det passade bra att åka in till stan och ordna en del saker. Robban skulle hämta sin film han lämnat in på måndagen. Laggar och jag skulle kolla om vi fått brev från Ehrling eller någon annan. Jag hade inte fått något, men Laggar hade fått två brev från sin far.

.

Vi åt på McDonald's och sedan såg vi The Golden Child med Eddie Murphy. Suverän film, en tiopoängare.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Vi brände oss lite grann allihop igår, så det passade bra att åka in till stan och ordna en del saker. Robban skulle hämta sin film han lämnat in på måndagen. Laggar och jag skulle kolla om vi fått brev från Ehrling eller någon annan. Jag hade inte fått något, men Laggar hade fått två brev från sin far.

.

Vi åt på McDonald's och sedan såg vi The Golden Child med Eddie Murphy. Suverän film, en tiopoängare.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Dag 82, onsdag 17 december 1986.

Bondi, Sydney Australien.

En heldag på beachen med bada, sola och bränna fötterna. Ja, solen står ju i zenit här och vem tänker på att smörja in fötterna.

.

På kvällen kände vi lite på nattlivet och köpte två stora pizzor som vi delade på.

.

Klart skön dag.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

En heldag på beachen med bada, sola och bränna fötterna. Ja, solen står ju i zenit här och vem tänker på att smörja in fötterna.

.

På kvällen kände vi lite på nattlivet och köpte två stora pizzor som vi delade på.

.

Klart skön dag.

Dag 81, tisdag 16 december 1986.

Sydney, Australien.

Vi ringde till Backpackers och fick reda på att vi inte fått rum på morgonen, så vi beslöt tillslut att åka till Bondi Beach och försöka få rum där.

.

När vi hade kommit dit och letat på Biltmore Hotel fick vi vänta lite innan vi tillslut fick ett dubbelrum och ett singelrum tillsammans. Om vi tog det kunde en sova på madrass på golvet och två i sängen i dubbelrummet och den fjärde fick sova själv i enkelrummet. Kostnaden vi delade på blev då bara 40 AUS dollar per person och vecka. (Kommentar december 2011: Jag har för mig att en AUS dollar motsvarade ca 5 svenska kronor när vi var där. Det skulle innebära 200 svenska kronor per person och vecka. Skapligt billigt!)

Och vilket rum vi fick. Perfekt med kylskåp, tvättställ, bord och stolar, stor garderob och ett stort fönster som vetter rakt ut mot stranden på tredje våningen. Vi bestämde nästan direkt att vi fyra ville stanna här ytterligare en vecka så det blev över jul också. Eventuellt stannar vi här över nyår också. Vi får se.

.

När vi ätit och ställt in alla grejor sprang vi alla ner på stranden och jag badade för första gången på resan i ett hav. Stilla havet var inte speciellt stilla för det gick riktiga surfvågor i det 22-gradiga vattnet.

.

Underbart!

Vi ringde till Backpackers och fick reda på att vi inte fått rum på morgonen, så vi beslöt tillslut att åka till Bondi Beach och försöka få rum där.

.

Bondai Beach, Sydney Australien.

.

När vi hade kommit dit och letat på Biltmore Hotel fick vi vänta lite innan vi tillslut fick ett dubbelrum och ett singelrum tillsammans. Om vi tog det kunde en sova på madrass på golvet och två i sängen i dubbelrummet och den fjärde fick sova själv i enkelrummet. Kostnaden vi delade på blev då bara 40 AUS dollar per person och vecka. (Kommentar december 2011: Jag har för mig att en AUS dollar motsvarade ca 5 svenska kronor när vi var där. Det skulle innebära 200 svenska kronor per person och vecka. Skapligt billigt!)

.

Och vilket rum vi fick. Perfekt med kylskåp, tvättställ, bord och stolar, stor garderob och ett stort fönster som vetter rakt ut mot stranden på tredje våningen. Vi bestämde nästan direkt att vi fyra ville stanna här ytterligare en vecka så det blev över jul också. Eventuellt stannar vi här över nyår också. Vi får se.

.

När vi ätit och ställt in alla grejor sprang vi alla ner på stranden och jag badade för första gången på resan i ett hav. Stilla havet var inte speciellt stilla för det gick riktiga surfvågor i det 22-gradiga vattnet.

.

Underbart!

Dag 80, måndag 15 december 1986.

Sydney, Australien.

Skrev upp oss på kölistan på Backpackers i Kings Cross. Tog också ut lite pengar, 200 dollar, med lite krångel p g a datafel på ANZ (Australia New Zeland Bank).

.

Laggar hade fått paket med WASA HUSMAN, 2 ST PÅSAR HÅRDA SALTA BILDÄCK och en TUB KALLES MILDRÖKTA KAVIAR.

.

"Reserverade bord" på McDonald´s och åt och skrev kort.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Skrev upp oss på kölistan på Backpackers i Kings Cross. Tog också ut lite pengar, 200 dollar, med lite krångel p g a datafel på ANZ (Australia New Zeland Bank).

.

Laggar hade fått paket med WASA HUSMAN, 2 ST PÅSAR HÅRDA SALTA BILDÄCK och en TUB KALLES MILDRÖKTA KAVIAR.

.

"Reserverade bord" på McDonald´s, åt och skrev kort.

.

Dag 79, söndag 14 december 1986.

Sydney, Australien.

Som väntat och väldigt naturligt sov vi väldigt länge på morgonen. Fram mot halv fem på eftermiddagen hade jag duschat och såg två andra svenskar som just hade anlänt till vårt rum på vandrarhemet. Det var två trevliga "pôjkôr" från Hagfors som hade rest runt hela västra och södra kusten i landet.

.

Vi fyra, jag, Laggarn, Robban och Tony gick en sväng till Kings Cross och letade lediga sängplatser, men naturligtvis var det fullt över allt. På måndag kunde vi däremot komma tillbaka och skriva upp oss på en kölista. efter att vi sett Kings Cross tog vi en vända ut på The Domain där man vandrar i en trevlig park och får en fin vy över operahuset och Sydney Harbour Bridge. Ett mäktigt och även vackert åskväder visade sina "muskler" i kvällen och bjöd oss ett fantastiskt skädespel.

Vi gick genom staden och ringde hem det sista vi gjorde. Min bror skulle tåglufffa i grekland i april någon gång. Mamma hade fått en beställning från Kvarnsvedens Pappersbruk, så de hade hjälps åt att köra dit 2.200 ostar. (Kommentar december 2011: För er som läser och inte vet, så hade min mamma en ostaffär i Falun som hette Ostbrickan vid den här tiden.) Pappa och Peter hade isolerat klart garaget hemma på gården. De hade inte skickat något brev än och frågade om de skulle skicka hårt bröd och kaviar. eftersom jag inte visste riktigt hur länge vi skulle vara kvar i Sydney skulle jag höra av mig senare när jag visste bättre.

Som väntat och väldigt naturligt sov vi väldigt länge på morgonen. Fram mot halv fem på eftermiddagen hade jag duschat och såg två andra svenskar som just hade anlänt till vårt rum på vandrarhemet. Det var två trevliga "pôjkôr" från "Hagfôrs" som hade rest runt hela västra och södra kusten i landet.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Vi fyra, jag, Laggarn, Robban och Tony gick en sväng till Kings Cross och letade lediga sängplatser, men naturligtvis var det fullt över allt. På måndag kunde vi däremot komma tillbaka och skriva upp oss på en kölista. efter att vi sett Kings Cross tog vi en vända ut på The Domain där man vandrar i en trevlig park och får en fin vy över operahuset och Sydney Harbour Bridge. Ett mäktigt och även vackert åskväder visade sina "muskler" i kvällen och bjöd oss ett fantastiskt skädespel.

Vi gick genom staden och ringde hem det sista vi gjorde. Min bror skulle tåglufffa i grekland i april någon gång. Mamma hade fått en beställning från Kvarnsvedens Pappersbruk, så de hade hjälps åt att köra dit 2.200 ostar. (Kommentar december 2011: För er som läser och inte vet, så hade min mamma en ostaffär i Falun som hette Ostbrickan vid den här tiden.) Pappa och Peter hade isolerat klart garaget hemma på gården. De hade inte skickat något brev än och frågade om de skulle skicka hårt bröd och kaviar. Eftersom jag inte visste riktigt hur länge vi skulle vara kvar i Sydney skulle jag höra av mig senare när jag visste bättre.

Dag 78, lördag 13 december 1986.

Sydney, Australien.

Stannade kvar på Y.H. (Youth Hostel=vandrarhem) och lagade köttfärssås och makaroner som vi köpt två dagar innan. eftersom personalledningen inte öppnade köket förrän tolv blev det lite sent innan vi kom ner på gatorna i centrum. Men det gjorde inget eftersom det var öl på Rex Hotel i Kings Cross som var huvudattraktionen för dagen. Vid sextiden vandrade "två svenskar" in på det kända hotellet Rex i det kända och ökända kvarteret Kings Cross, Sydney. Och öl blev det också, for sure! Riktigt "rolig" blev jag också och antalet gånger jag besökte toaletten vill jag inte nämna. I tiosnåret blev det liveuppträdande av en klart godkänd grupp som hette Hat Cats. Många mer eller mindre kända låtar spelades på repertoaren och Dire Straits var en av favoriterna.

.

Senare träffade vi två tjejer som kom från Alvestatrakten och de umgicks vi med resten av kvällen. I fyratiden knallade vi ut från håll-i-gånget på Rex och tog en Big Mac på "Mackan" i det fortfarande öppna Kings Cross. De stänger nog aldrig affärerna här tror jag.

.

När klockan var fem, halv sex på morgonen var det ju ingen idé att gå och lägga sig innan vi städat på vandrarhemmet. Därför väntade vi tills vi fick vår uppgift klockan halv sju. Sedan stöp vi i sängen och sov, SOV, SOV...

Stannade kvar på Y.H. (Youth Hostel=vandrarhem) och lagade köttfärssås och makaroner som vi köpt två dagar innan. Eftersom ledningen på hemmet inte öppnade köket förrän tolv blev det lite sent innan vi kom ner på gatorna i centrum. Men det gjorde inget eftersom det var öl på Rex Hotel i Kings Cross som var huvudattraktionen för dagen. Vid sextiden vandrade "två svenskar" in på det kända hotellet Rex i det kända och ökända kvarteret Kings Cross, Sydney. Och öl blev det också, for sure! Riktigt "rolig" blev jag också och antalet gånger jag besökte toaletten vill jag inte nämna. I tiosnåret blev det liveuppträdande av en klart godkänd grupp som hette Hat Cats. Många mer eller mindre kända låtar fanns på repertoaren och Dire Straits var en av favoriterna.

.

Senare träffade vi två tjejer som kom från Alvestatrakten och de umgicks vi med resten av kvällen. I fyratiden knallade vi ut från håll-i-gånget på Rex och tog en Big Mac på "Mackan" i det fortfarande öppna Kings Cross. De stänger nog aldrig affärerna här tror jag.

.

När klockan var fem, halv sex på morgonen var det ju ingen idé att gå och lägga sig innan vi städat på vandrarhemmet. Därför väntade vi tills vi fick vår uppgift klockan halv sju. Sedan stöp vi i sängen och sov, SOV, SOV...

Dag 77, torsdag 12 december 1986.

Sydney, Australien

Idag gjorde vi bara en stor bragd, eller rättare sagt Laggar gjorde en. Vi träffade nämligen två vänligt sinnade män vid den botaniska trädgården i Sydney (naturligtvis, åååh...). Vi anade att de ganska ofta går hit eftersom de båda var mycket kunniga om parkens djur- och xäxtliv. När vi träffade dem hade de däremot ett litet problem på halsen. Mitt i parken finns det en vacker belägen damm med tre små palmbeklädda öar. På en av dessa tre öar fanns det en familj svarta halvstora sjöfåglar, som jag inte vet namnet på, som har fått en kull med små ungar. Nu låg det till så att hela familjen hade tagit sig ur boet och hoppat ner från ön och nu simmade de runt runt den och de små ungarna kunde inte komma upp p g a att kanten på ön var för hög. Det skulle säkert också vara svårt för mamman att mata ungarna i vattnet. Till råga på allt fanns det även en elak gås i samma damm och den hade redan dränkt en av ungarna och nu svävade alltså de andra i livsfara. Därför undrade männen nu om inte någon av oss kunde ta oss ut i vattnet som var en halvmeter djupt och lyfta upp ungarna på ön igen.

.

Laggarn var naturligtvis inte sen av sig att sparka av sig skorna och hoppa i och han lyckades faktiskt plocka upp dem alla sex i säkerhet på ett briljant sätt. De båda herrarna såg mycket nöjda på bragden och tackade min kompis med stor tacksamhet.

.

De berättade en hel del om parken och visade oss växter som hade ursprung från så långt tillbaka som när dinosarierna fortfarande härskade på vår jord.

.

Innan vi var i trädgården hade vi varit i Kongs Cross och letat lediga rum, men det såg fortafrande full ut. Efter det hade vi gått och fotograferat och njutit av den fina staden. Vi gick hem när klockan började krypa över tio på kvällen och tog lite te och mackor medan vi skrev dagbok och jag skrev klart brevet till Carla.

Idag gjorde vi bara en stor bragd, eller rättare sagt Laggar gjorde en. Vi träffade nämligen två vänligt sinnade män vid den botaniska trädgården i Sydney (naturligtvis, åååh...). Vi anade att de ganska ofta går hit eftersom de båda var mycket kunniga om parkens djur- och xäxtliv. När vi träffade dem hade de däremot ett litet problem på halsen. Mitt i parken finns det en vacker belägen damm med tre små palmbeklädda öar. På en av dessa tre öar fanns det en familj svarta halvstora sjöfåglar, som jag inte vet namnet på, som har fått en kull med små ungar. Nu låg det till så att hela familjen hade tagit sig ur boet och hoppat ner från ön och nu simmade de runt runt den och de små ungarna kunde inte komma upp p g a att kanten på ön var för hög. Det skulle säkert också vara svårt för mamman att mata ungarna i vattnet. Till råga på allt fanns det även en elak gås i samma damm och den hade redan dränkt en av ungarna och nu svävade alltså de andra i livsfara. Därför undrade männen nu om inte någon av oss kunde ta oss ut i vattnet som var en halvmeter djupt och lyfta upp ungarna på ön igen.

.

Laggarn var naturligtvis inte sen av sig att sparka av sig skorna och hoppa i och han lyckades faktiskt plocka upp dem alla sex i säkerhet på ett briljant sätt. De båda herrarna såg mycket nöjda på bragden och tackade min kompis med stor tacksamhet.

.

De berättade en hel del om parken och visade oss växter som hade ursprung från så långt tillbaka som när dinosarierna fortfarande härskade på vår jord.

.

Innan vi var i trädgården hade vi varit i Kongs Cross och letat lediga rum, men det såg fortafrande full ut. Efter det hade vi gått och fotograferat och njutit av den fina staden. Vi gick hem när klockan började krypa över tio på kvällen och tog lite te och mackor medan vi skrev dagbok och jag skrev klart brevet till Carla.

Dag 76, torsdag 11 december 1986.

Sydney, Australien

Idag promenerade vi genom Hyde Park i centrala Sydney innan vi letade på General Post Office och skickade iväg alla vykort. Portot till mina kort kostade 120 svenska kronor ungefär. Otroligt!

.

Efter det tittade vi i affärer, flera affärer och endel affärer. En del affärer tittade vi också i. Efter det blev det McDonald´s "as usually". Vi ringde också till Erling Nässlander, en bekants bekant, som kunde hjälpa oss att leta efter jobb norrut i landet. Han skulle skicka oss besked i ett brev så snart han hittat något åt oss. Jag är sugen att gå på bio och se Aliens, men inte Laggar. Synd, men jag kanske går ensam på den eventuellt.

Idag promenerade vi genom Hyde Park i centrala Sydney innan vi letade på General Post Office och skickade iväg alla vykort. Portot till mina kort kostade 120 svenska kronor ungefär. Otroligt!

.

Efter det tittade vi i affärer, flera affärer och en del affärer. En del affärer tittade vi också i. Efter det blev det McDonald´s "as usually". Vi ringde också till Erling Nässlander, en bekants bekant, som kunde hjälpa oss att leta efter jobb norrut i landet. Han skulle skicka oss besked i ett brev så snart han hittat något åt oss. Jag är sugen att gå på bio och se Aliens, men inte Laggar. Synd, men jag kanske går ensam på den eventuellt.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Dag 75, onsdag 10 december 1986.

Sydney, Australien.

Den stora "posten" idag var att få filmen vi fotade igår framkallad. Därför letade vi på en av stadens "klar-på-en-timme-foto-framkallnings-service-butiker". Vi utnyttjade den timmen genom att ringa till Erling Nässlander. Hans telefonnummer vi fått från Sverige var dock fel. men vi fick hjälp att hitta det rätta. Men han var inte hemma så vi ringer i morgon istället. Efter det var filmen klar och vi kunde skicka med de nytagna fotona med julkorten som vi skrev klart på en McDonald´s restaurang efter att vi handlat mat.

Den stora "posten" idag var att få filmen vi fotade igår framkallad. Därför letade vi på en av stadens "klar-på-en-timme-foto-framkallnings-service-butiker". Vi utnyttjade den timmen genom att ringa till Erling Nässlander. Hans telefonnummer vi fått från Sverige var dock fel, men vi fick hjälp att hitta det rätta. Tyvärr var han inte hemma så vi ringer i morgon istället. Efter det var filmen klar och vi kunde skicka med de nytagna fotona med julkorten som vi skrev klart på en McDonald´s restaurang efter att vi handlat mat.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Åkte även idag ner till centrum där vi fotade oss själva med en negativ Kodakcolor 100 film för att vi ska kunna lämna in den och framkalla papperskopior och skicka hem till dem där hemma. Det tog upp nästan hela dagen eftersom det hade hunnit bli eftermiddag innan vi kom ner. Det blev ändå några fina bilder på oss och operahuset och dess omgivning. Vid mörkrets inbrott åkte vi tillbaka till vandrarhemmet Dulwich Hill.

.

Dag 73, måndag 8 december 1986.

Sydney, Australien.

Trötta till oändlighet idag. Det känns av att det är tre timmars tidsskillnad. Vi åkte in till centrum idag och gick in i en musikaffär där jag upptäckte den nya musikmaskinen från Roland. En sampler som hette S-50 med tillhörande sequenser och datasärm. 35.000-40.000 svenska kronor kostade den ungefär. En helt otrolig maskin.

.

Vi åkte upp i Sidney Tower och tog några bilder innan vi gick på bio. Filmen hette The Mission med Robert De Niro i huvudrollen. Den bästa film vi båda sett på länge.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Trötta till oändlighet idag. Det känns av att det är tre timmars tidsskillnad. Vi åkte in till centrum idag och gick in i en musikaffär där jag upptäckte den nya musikmaskinen från Roland. En sampler som hette Roland S-50 med tillhörande sequenser och datasärm. 35.000-40.000 svenska kronor kostade den ungefär. En helt otrolig maskin.

.

Vi åkte upp i Sidney Tower och tog några bilder innan vi gick på bio. Filmen hette The Mission med Robert De Niro i huvudrollen. Den bästa film vi båda sett på länge.

Dag 72, söndag 7 december 1986.

Sydney, Australien.

Vi sov länge och lyckades ta oss upp till halv tio och göra en liten uppgift, precis som vi gjorde i Hong Kong varje morgon. Sedan lade vi oos igen och kom inte upp förrän ett. Vi gick ned och handlade i den lilla närbutiken som ligger några hundra meter från där vi bor. Vi åt lite och gick en sväng i det lilla samhället. Det var mysigt och hemtrevligt.

.

Vi avslutade dagen med te och mackor innan vi somnade.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Vi sov länge och lyckades ta oss upp till halv tio och göra en liten uppgift, precis som vi gjorde i Hong Kong varje morgon. Sedan lade vi oss igen och kom inte upp förrän ett. Vi gick ned och handlade i den lilla närbutiken som ligger några hundra meter från där vi bor. Vi åt lite och gick en sväng i det lilla samhället. Det var mysigt och hemtrevligt.

.

Vi avslutade dagen med te och mackor innan vi somnade.

Dag 71, lördag 6 december 1986.

Sydney, Australien.

Vi anlände till Sydney tidigt på morgonen och fick ställa om klockan 2+1 timme. (Den sista timmmen för att det är sommartid här.) I tullen fick jag tömma ut allting i ryggsäcken, medan Laggar passerade utan att några händer vidrörde hans ryggsäck. NYBÖRJARTUR! Här gick de flesta omkring i kortbyxor och en T-shirt. Det var varmt och riktig högsommarvärme. Vi satte oss ner på ett fik/bar på flygplatsen där vi nästan somnade båda två av trötthet. det hade inte gått speciellt bra att sova på planet. Efter några timmar tog vi en flygbuss till det kända "backpackers området", Kings Cross i Sydney. Men eftersom det var jultid och det fanns många turister i stan var det fullt på alla vandrarhem och billiga hotell där. Därför ringde vi till ett vandrarhem 20 minuter med pendeltåg från Kings Cross som hette Dulwich Hill. Där fans det rum och det var en helt OK plats att bo på. Vi fick betala 8 Australiensiska dollar per natt och person.

Vi duschade och somnade på en gång.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Vi anlände till Sydney tidigt på morgonen och fick ställa om klockan 2+1 timme. (Den sista timmmen för att det är sommartid här.) I tullen fick jag tömma ut allting i ryggsäcken, medan Laggar passerade utan att några händer vidrörde hans ryggsäck. NYBÖRJARTUR!

.

Här gick de flesta omkring i kortbyxor och en T-shirt. Det var varmt och riktig högsommarvärme. Vi satte oss ner på ett fik/bar på flygplatsen där vi nästan somnade båda två av trötthet. Det hade inte gått speciellt bra att sova på planet. Efter några timmar tog vi en flygbuss till det kända "backpackers området", Kings Cross i Sydney. Men eftersom det var jultid och det fanns många turister i stan var det fullt på alla vandrarhem och billiga hotell där. Därför ringde vi till ett vandrarhem 20 minuter med pendeltåg från Kings Cross som hette Dulwich Hill. Där fans det rum och det var en helt OK plats att bo på. Vi fick betala 8 Australiensiska dollar per natt och person.

Vi duschade och somnade på en gång.

Dag 70, fredag 5 december 1986.

Hong Kong.

Vi tog det lugnt på morgonen i staden efter att vi checkat ut från vandrarhemmet. Vi skickade iväg paket hem så att vi blev av med alla souvenirer och kläder vi inte behövde i värmen. Sju kg vägde mitt paket.

.

Sedan åkte vi till flygplatsen och pratade lite med tjejerna innan de tog ett tidigare plan till Aukland på Nya Zeeland.

.

När klockan blev 20.30 lyfte vi med en Boing 747 till Sydney, Australien. Tio stolar på bredden är det i detta jätteflygplan. På kvällen visades en bra film med Robert Redford i huvudrollen. Klart stabilt vill jag säga.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.

Vi tog det lugnt på morgonen i staden efter att vi checkat ut från vandrarhemmet. Vi skickade iväg paket hem så att vi blev av med alla souvenirer och kläder vi inte behövde i värmen. Sju kg vägde mitt paket.

.

Sedan åkte vi till flygplatsen och pratade lite med tjejerna innan de tog ett tidigare plan till Aukland på Nya Zeeland.

.

När klockan blev 20.30 lyfte vi med en Boing 747 till Sydney, Australien. Tio stolar på bredden är det i detta jätteflygplan. På kvällen visades en bra film med Robert Redford i huvudrollen. Klart stabilt vill jag säga.

.

Dag 69, torsdag 4 december 1986.

Hong Kong.

Idag provade vi på kul om det gick att ta ut pengar, och hör och häpna, det gick!

.

Vi fotade lite konstfoton och varvade med att spana på fina flickor. När klockan blev ett var det dags att promenera till Roger Craig Hairdressing School. Där blev vi båda klippta och riktigt snyggt blev det också till vår förtjusning. Tyvärr fick vi vänta alldeles för länge. Över fyra timmar närmare bestämt, men vad gjorde det när man åter såg ut som en fotomodell... Eller kanske nästan som en fotomodell, eller kanske inte alls...

.

Innan vi somnade för dagen pratade vi med våra vänner från Gambia och Liberia. "Sköningar" är de båda två!

.

Idag provade vi på kul om det gick att ta ut pengar, och hör och häpna, det gick!

.

Vi fotade lite konstfoton och varvade med att spana på fina flickor. När klockan blev ett var det dags att promenera till Roger Craig Hairdressing School. Där blev vi båda klippta och riktigt snyggt blev det också till vår förtjusning. Tyvärr fick vi vänta alldeles för länge. Över fyra timmar närmare bestämt, men vad gjorde det när man åter såg ut som en fotomodell... Eller kanske nästan som en fotomodell, eller kanske inte alls...

.

Innan vi somnade för dagen pratade vi med våra vänner från Gambia och Liberia. "Sköningar" är de båda två!

Dag 68, onsdag 3 december 1986.

Hong Kong.

Idag hann vi i tid till ambassaden. Maggan följde med oss för även hon hade sökt visum. Vi fick vårt visum, men bara för ett inträde och sammanlagt tre månader, Nåja, alltid något! Maggan fick vänta till torsdagen på sitt pass. Vi tre åkte till Café de Coral där vi åt och träffade Ewa. Efter vi ätit skildes vi åt och jag och Laggar åkte över till Kowlon där vi studerade det stora köpcentret alldeles bredvid Ocean Terminal.

.

Jaha, och så ville vi se på bio igen och började leta, men fast vi gick igenom alla biograferna på Natan Road hittade vi ingen som vi ville se. Vi stannade istället på McDonald´s och åt det vanliga. Där träffade vi Pelle och hans tjej som berättade att det fanns en frisörskola där man kund klippa sig gratis. De behövde modeller, så att säga. Vi fick adressen och letade på Roger Craig Hairdressing School och beställde tid till halv två dagen därpå.

.

På kvällen när vi kom hem spelade jag, Laggar, Ewa och Mats kort utomhus p g a att klockan var över 23.00 och det fortfarande var kul att spela bluffstopp. Eftersom det var mörkt och tillåtet att gömma kort ballade spelet ur ganska snabbt.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

Idag hann vi i tid till ambassaden. Maggan följde med oss för även hon hade sökt visum. Vi fick vårt visum, men bara för ett inträde och sammanlagt tre månader, Nåja, alltid något! Maggan fick vänta till torsdagen på sitt pass. Vi tre åkte till Café de Coral där vi åt och träffade Ewa. Efter vi ätit skildes vi åt och jag och Laggar åkte över till Kowlon där vi studerade det stora köpcentret alldeles bredvid Ocean Terminal.

.

Jaha, och så ville vi se på bio igen och började leta, men fast vi gick igenom alla biograferna på Natan Road hittade vi ingen som vi ville se. Vi stannade istället på McDonald´s och åt det vanliga. Där träffade vi Pelle och hans tjej som berättade att det fanns en frisörskola där man kund klippa sig gratis. De behövde modeller, så att säga. Vi fick adressen och letade på Roger Craig Hairdressing School och beställde tid till halv två dagen därpå.

.

På kvällen när vi kom hem spelade jag, Laggar, Ewa och Mats kort utomhus p g a att klockan var över 23.00 och det fortfarande var kul att spela bluffstopp. Eftersom det var mörkt och tillåtet att gömma kort ballade spelet ur ganska snabbt.

Dag 67, tisdag 2 december 1986.

Hong Kong.

På morgonen provade vi båda att ta ut pengar igen, men det gick inte. Vi beslöt därför att betala flygbiljetten med det vi kunde i kontanter och resten med VISA korten. Så vi gick till The Student Travel Bureau och betalade våra biljetter. Olyckligtvis kunde bara jag använda mitt kort att betala med, eftersom jag har kreditkort, så jag betalade även tvåtusen åt Laggarn. Nåja, vi fick våra biljetter i alla fall. Nu hade vi bara visumet till Australien kvar som vi inte hunnit hämta ut.

.

Det blev en tur i affärerna sedan och en fika på Y.M.C.A, innan vi, för en gångs skull, åkte hem tidigt. Vi avslutade kvällen på vandrarhemmet med en rolig vända bluffstop.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

Våra vänner på vandrarhemmet. Från vänster ??, Lena, Maggan, Ewa, Titti och Alien.

.

På morgonen provade vi båda att ta ut pengar igen, men det gick inte. Vi beslöt därför att betala flygbiljetten med det vi kunde i kontanter och resten med VISA korten. Så vi gick till The Student Travel Bureau och betalade våra biljetter. Olyckligtvis kunde bara jag använda mitt kort att betala med, eftersom jag har kreditkort, så jag betalade även tvåtusen åt Laggarn. Nåja, vi fick våra biljetter i alla fall. Nu hade vi bara visumet till Australien kvar som vi inte hunnit hämta ut.

.

Det blev sedan en tur i affärerna och en fika på Y.M.C.A, innan vi, för en gångs skull, åkte hem tidigt. Vi avslutade kvällen på vandrarhemmet med en rolig vända bluffstop.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.