Worldtour 86-87 -

Dag 50, lördag 15 november 1986.

Tillfälligt inneboende i Xián, Kina.

Tio i nio blir vi väckta av vår vän som sovit med oss i samma rum. Vi blir bjudna på varm mjölk som smakar precis som den där hemma. Tänk att efter sju veckor få riktig mjölk och dessutom bullar, liknande vetebullar, det var ju himmelriket direkt. Efter detta serverades en slags gröt i en liten skål med ris och ägg i. Till det fick vi äta långa smala längder som inte smakade likt något bröd jag tidigare ätit, men gått var det alltihop. Sedan bar det iväg på motorcykel till Terrakottagraven. Laggar åkte med vår vän på en 250 cc tysk MZ och jag med hans bror på en 100 cc japansk Kawasaki. Det är långt till graven och vi hinner åka slalom mellan många cyklar, människor och bilar på de tätt trafikerade vägarna. På ett ställe kör vi ihop lite grann p g a att en bil svänger ut lite oväntat framför "Laggars motorcykel" och vi snuddar Laggars ben bakifrån. Det blir ett litet gräl, men vi fortsätter sen som vanligt.

Framme vid Terrakotta museet går vi igenom det rätt snabbt. Vi får se att de fortfarande har den största delen av fyndigheterna kvar att gräva ut. Det var intressant att se alla dessa sex tusen fullskaliga Terrakottasoldatererna och hästarna. Vi köpte även en varsin uppsättning av diabilder eftersom det var förbjudet att fotagrafera.

Efter Terrakotta åkte vi tillbaka till The Hot Spring Well. Det var en stor tempelgård med en trevlig trädgård med pittoreskt ordnade träd, små sjöar och broar. Här skulle tydligen de senaste Kjesarna tillbringat kvällarna med att titta på månen och solnedgången över bergen. Det verkar troligt eftersom det var en väldigt rogivande plats. Efter ett tag i parken förklarade vi för våra förare av motorcyklarna att vi måste köpa tågbiljetter till imorgon. De förstod och vi åkte till tågstationen. Men det var så mycket folk, så vi åkte till Renmin Hotel där CITS skulle vara belägna. Vår vän hjälpte oss att göra oss förstådda i receptionen och vi lyckades, mycket tack vare honom, få två sittplatser på hardseat för ett billigare pris än vad vi skulle fått om vi gått dit själva. Eftersom det varit mulet och kallt hela dagen bestämde vi oss för att åka tillbaka till lägenheten. Det hade dessutom redan blivit eftermiddag. På vägen hem kände vi att vi vill återgälda dem på något sätt så när vi åkte förbi det svensktägda Sarahotellet Golden Flower i staden bjöd vi dem på köttbullar och potatismos. (Kommentar november 2011: Det måste ha varit en märklig matupplevelse för dem. De hade aldrig ätit med kniv och gaffel tidigare och med tanke på den mat vi blev bjudna på hemma hos vår vän var nog det här rätt konstig mat för dem, men vi ville bara ge tillbaka något.)

Vi tar det lugnt när vi kommer hem och vi får följa med till kvarterets badhus och duscha och tvätta oss. När vi kommer tillbaka får vi se en stund på TV och sen blir det middag. Det blir gås, scrambled eggs med champinjoner, strimlad potatis med grönsaker, nötter, friterade chips, vin och snaps. Efter den första omgången får vi sedan något ravioliliknande som vi doppar i soyasås. Det är väldigt trevlgt att sitta fyra stycken runt det lilla fyrkantiga bordet. Speciellt när strömmen hade gått och den enda belysningen vi hade var en fotogenlampa och ett stearinljus.

Värt att nämna var att kvinnorna äter efter männen och det är de som hela tiden sköter det praktiska i hemmet, så som sängbäddning, matlagning, städning mm mm. Att gulla med sitt barn var de båda duktiga med och de tycktes ha det bra tillsammans. De båda, vår vän, hans fru och son bodde tydligen hos hennes föräldrar om det inte var så att de bara tillfälligt bodde där under helgen. Det ska jag låta vara osagt. En annan iaktagelse är att barnen i Kina har hål i byxorna både bak och fram. jag tror inte att de har blöjor. Därför kissar de rakt ut och naturligtvis kommer de på golvet. Det är kanske tur då, att det är en ren cementplatta som golv.

Efter maten fick vi smaka på en frukt som såg ut som en tomat. detvar fantastiskt gott och smakade ungefär som blandningen mellan en tomat, en persika och ett päron. Konsistensen var ungefär som ett plommon och den var stor som ett äpple. Vi gissade att frukten var från en kaktus, men vi vet inte säkert.

Jag passade på att gå på toaletten innan vi gick och lade oss. Man kände sig som en prins i både kropp och själ och jag somande i en Törnrosasömn.

Att få komma hem och bo hos någon och se deras bostad från insidan var naturligtvis jätteintressant och efteråt gjorde jag en planskiss på hur det såg ut och hur de bodde.

Tillfälligt inneboende i Xián, Kina.

Tio i nio blir vi väckta av vår vän som sovit med oss i samma rum. Vi blir bjudna på varm mjölk som smakar precis som den där hemma. Tänk att efter sju veckor få riktig mjölk och dessutom bullar, liknande vetebullar, det var ju himmelriket direkt. Efter detta serverades en slags gröt i en liten skål med ris och ägg i. Till det fick vi äta långa smala längder som inte smakade likt något bröd jag tidigare ätit, men gott var det alltihop. Sedan bar det iväg på motorcykel till Terrakottagraven. Laggar åkte med vår vän på en 250 cc tysk MZ och jag med hans bror på en 100 cc japansk Kawasaki. Det är långt till graven och vi hinner åka slalom mellan många cyklar, människor och bilar på de tätt trafikerade vägarna. På ett ställe kör vi ihop lite grann p g a att en bil svänger ut lite oväntat framför "Laggars motorcykel" och vi snuddar Laggars ben bakifrån. Det blir ett litet gräl, men vi fortsätter sen som vanligt.

En anspråkslös biljett till Terrakottamuseet. Inträdesavgift ca 1 krona.

Framme vid Terrakotta museet går vi igenom det rätt snabbt. Vi får se att de fortfarande har den största delen av fyndigheterna kvar att gräva ut. Det var intressant att se alla dessa 6.000 Terrakottasoldaterer och hästarna i skala 1:1. Vi köpte en varsin uppsättning av diabilder eftersom det var förbjudet att fotagrafera.

En av de 20 kvalitetsmässigt dåliga diabilder jag köpte på Terrakottamuseet.

En annan av de 20 diabilder jag köpte på Terrakottamuseet.

En tredje av de 20 diabilder jag köpte på Terrakottamuseet.

(Kommentar november 2011: En rolig parentes är ju att Terrakotta armén nyligen visades på Östasiatiska Museet i Stockholm mellan 28 augusti 2010 – 20 februari 2011. Tyvärr var jag aldrig och såg utställningen. Vill ni veta mer om Terrakottaarmé utställningen kan ni se mer av den kan ni använda länken här nedan:

http://www.etnografiska.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=2413&a=18049

En liten statyett av en Terrakotta soldat jag köpte på museet som minne. Den är ca 18 cm hög.

Vi tar det lugnt när vi kommer hem och vi får följa med till kvarterets badhus och duscha och tvätta oss. När vi kommer tillbaka får vi se en stund på TV och sen blir det middag. Det blir gås, äggröra med champinjoner, strimlad potatis med grönsaker, nötter, friterade chips, vin och snaps. Efter den första omgången får vi sedan något ravioliliknande som vi doppar i soyasås. Det är väldigt trevlgt att sitta fyra stycken runt det lilla fyrkantiga bordet. Speciellt när strömmen hade gått och den enda belysningen vi hade var en fotogenlampa och ett stearinljus.

Värt att nämna var att kvinnorna äter efter männen och det är de som hela tiden sköter det praktiska i hemmet, så som sängbäddning, matlagning, städning mm mm. Att gulla med sitt barn var de båda duktiga med och de tycktes ha det bra tillsammans. De båda, vår vän, hans fru och son bodde tydligen hos hennes föräldrar om det inte var så att de bara tillfälligt bodde där under helgen. Det ska jag låta vara osagt. En annan iaktagelse är att barnen i Kina har hål i byxorna både bak och fram. Jag tror inte att de har blöjor. Därför kissar de rakt ut och naturligtvis kommer det på golvet. Det är kanske tur då, att det är en ren cementplatta som golv i lägenheten.

Efter maten fick vi smaka på en frukt som såg ut som en tomat. Den var fantastiskt god och smakade ungefär som blandningen mellan en tomat, en persika och ett päron. Konsistensen var ungefär som ett plommon och den var stor som ett äpple. Vi gissade att frukten var från en kaktus, men vi vet inte säkert.

Jag passade på att gå på toaletten innan vi gick och lade oss. Man kände sig som en prins i både kropp och själ och jag somande i en Törnrosasömn.

Att få komma hem och bo hos någon och se deras bostad från insidan var naturligtvis jätteintressant och efteråt gjorde jag en planskiss på hur det såg ut och hur de bodde.

Egenhändigt nedtecknad skiss över den lägenhet vi bodde i hos vår kinesiske vän och hans familj under vistelsen i Xi'an. Hoppas ni kan läsa mina kråkfötter.

2011-11-15 @ 00:12:29 Allmänt Permalink

Kommentarer

Trackback