Dag 8, Lördag 4 oktober 1986.
Tågbiljetten. Tåg 2, vagn 4 och bädd nr 6. Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
Transibiriska järnvägen. Fortsatt soligt ute.
Ingenting speciellt hände på dagen mer än att en holländare frågade om jag ville sälja honom en diafilm. Det var väl OK, tycke jag. Jag tänkte efter lite och sade att han fick köpa tre rullar för 30 dollar, men han hade bara 27 dollar, sade han.
– OK då, sade jag. Får jag det är det bra. Han gav mig en bunt sedlar som han räknat innan. Jag tyckte det var 27 dollar, men efter att han gått räknade jag bunten och upptäckte att det saknades 10 dollar. Eftersom han fanns på samma tåg som jag, och jag hade sett åt vilket håll han hade gått, så hittade jag på honom igen rätt snabbt. Jag talade om precis som det var och han bad om ursäkt och sade att han måste räknat fel. Jag fick mina tio dollar och gick lättad tillbaka. Om jag skulle dömma hunden efter håret, vilket man inte ska göra, är jag ganska säker på att han försökte lura mig. Men, men, jag fick mig en lärpenning.
På kvällen hade vi svenskar, d v s B-O, Bertil, Laggarn, Cici, Soffan och jag en riktig röjarfest. Nej, inte röjarfest direkt, men det blev en hel del alkohol för var och en och vi hade väldigt roligt. På det här tåget får man faktiskt dricka och det är ju bra vid sådana här tillfällen.
(Kommentar oktober 2011: Nu är det inte bara vice tågvärdar som plöttsligt byter namn. Numera har samtliga svenskar utom Bertil smeknamn helt plöttsligt. B-O=Bengt-Olof, Laggarn=Christer Laggar, Cici=Cicilia och Soffan=Ann-Sofie. Vad vår tågvärdinna ev kallades den här kvällen har jag inga uppgifter på.)
P.S. Javisst, det är ju bäverår i år!
