Worldtour 86-87

Dag 136, måndag 9 februari 1987.

Gympie, Australien.

.

Tog det lugnt på morgonen och satt en bra stund på Kentuckey Fried Chicken. Det regnade nämligen den här dagen också. När himlen började visa sig igen tog vi våra ryggsäckar och gick ut ur stan. En snäll kille i en firmabil stannade och frågade om vi ville ha lift ut till skiljevägen till Rainbow Beach och Tin Can Bay och det ville vi förstås. Han släppte av oss och vi fick inte vänta mer än en kvart innan en pickup plockar upp oss. Det var två medelålders män som var på väg till en affär längre fram. Efter en stund frågar de om de kan skjutsa oss till Rainbow Beach mot en liten betalning. Vi tittar på varandra på flaket på bilen (ja, vi sitter på ett flak) och erbjuder dem 5 dollar, men de vill ha tio, så vi blir avsläppta vid affären. Ägaren till affären, en trevlig dam, hjälper oss att få lift med någon hon kände som stannade och tankade och han kör oss till avfartsvägen mot Rainbow Beach.

.

Efter en stund kommer en liten bil med ett övre medelålders par, som efter en privat diskussion, stannar för att plocka upp oss. Det tar väl en kvart, tjugo minuter innan vi börjar närma oss Rainbow Beach när de frågar oss om vi inte vill stanna över natten hos dem. Båda två verkar väldigt snälla, så vi stannar och blir bjudna på världens middag och får eget sovrum och badrum och handdukar och allt är perfekt. Snackar gör vi också och de berättar en hel del om allt och ingenting. Tur för Luntan och Laggar som vanligt!

.

Tog det lugnt på morgonen och satt en bra stund på Kentuckey Fried Chicken. Det regnade nämligen den här dagen också. När himlen började visa sig igen tog vi våra ryggsäckar och gick ut ur stan. En snäll kille i en firmabil stannade och frågade om vi ville ha lift ut till skiljevägen till Rainbow Beach och Tin Can Bay och det ville vi förstås. Han släppte av oss och vi fick inte vänta mer än en kvart innan en pickup plockar upp oss. Det var två medelålders män som var på väg till en affär längre fram. Efter en stund frågar de om de kan skjutsa oss till Rainbow Beach mot en liten betalning. Vi tittar på varandra på flaket på bilen (ja, vi sitter på ett flak) och erbjuder dem 5 dollar, men de vill ha tio, så vi blir avsläppta vid affären. Ägaren till affären, en trevlig dam, hjälper oss att få lift med någon hon kände som stannade och tankade och han kör oss till avfartsvägen mot Rainbow Beach.

.

Efter en stund kommer en liten bil med ett övre medelålders par, som efter en privat diskussion, stannar för att plocka upp oss. Det tar väl en kvart, tjugo minuter innan vi börjar närma oss Rainbow Beach när de frågar oss om vi inte vill stanna över natten hos dem. Båda två verkar väldigt snälla, så vi stannar och blir bjudna på världens middag och får eget sovrum och badrum och handdukar och allt är perfekt. Snackar gör vi också och de berättar en hel del om allt och ingenting. Tur för Luntan och Laggar som vanligt!