Worldtour 86-87

Dag 59, måndag 24 november 1986.

Canton och senare Hong Kong.

I åttatiden bökade vi ut våra ryggsäckar och övrig packning, som bestod av plastpåsar med frukt och godis från tåget, och våra skor snuddade Cantons perrong. Härifrån skulle vi ta oss antingen direkt till Hong Kong eller till Hong Kong via Shensen. Det visade sig bli det sista alternativet.

.

En timme efter det att vi anlänt till Canton satt vi på ett rent tåg till Shensen. Tre timmar tog det ungefär. Väl framme i Shensen funderade vi på att gå över gränsen, men vi visste inte hur långt det var över. Men tuffa killar, som vi är, beslöt vi att gå över hur långt det än må vara.

Det visade sig att det enda som skiljde Hong Kong från Kinesiskt territorium var en liten gångbro över ett större vattenfyllt dike.

(Kommentar november 2011: Hong Kong var vid den här tiden fortfarande en brittisk besittning och hade så varit sedan 1842. Det skulle dröja till 1997 innan britterna återlämnade Hong Kong till Kina.)

.

Efter presskontroll och tull på båda sidor var vi äntligen ute ur Kina och ett modernt samhälle visade sina fasader. Vi skälvde som en engelsk chokladpudding när vi tänkte på att vi inte längre behövde äta ris utan kunde sätta tänderna i en Big Mac på McDonalds om några timmar. När vi stigit av det moderna snabbtåget in till centrum "snubblade" vi i takt nedför trapporna på den första McDonald's baren vi såg. Jag beställde två Big Mac, en stor french fries och en medium sprite. Laggar beställde det samma som jag förutom att han tog tre Big Mac. Men min "varg-kompis" var mer hungrig efter detta och placerade ännu en Big Mac i dennes, till volymen sett, helt fantastiskt rymliga magsäck.

.

Efter denna västerländska matrestaurang var vi som barn på nytt. Vi korsade gata efter gata i den ljumma stadsvärmen bland nyonljus och skyltfönster som bjöd ut det mest fantastiska efter det andra. Vi såg också ganska direkt att det var billigt att handla här. Halva priset mot hemma ungefär, så det var svårt att låta bli att hungra efter prylar allt eftersom den ena affären efter den andra dök upp. Men det vi främst letade efter var ett billigt hotell över natten, så vi kunde åka över till Hong Kong Island utvilade i morgon. Vi behövde inte vänta länge förrän en agent till Ching Mension Hotel raggade upp oss på gatan. Det blev lite prutande på gatan innan vi kom överens om 60 Hong Kong dollar per natt. Väl uppe i hotellkontoret träffade vi en svensk tjej som hette Ewa. Hon och hennes kompis Margaretha var just på väg till Hong Kong Island och till vandrarhemmet vi skulle till. De hade varit några dagar i staden så vi frågade om vi kunde få följa med dem eftersom de hittade, och naturligtvis fick vi det.

.

Lokalbussen nr 5B tog oss upp till ändstationen och vi började vandringen uppför Mount Davis. Ca tio minuter tog det och jag var ganska slut när jag och ryggsäcken stod utanför hotellentren. Vi var trötta och somnade rätt snart med vetskapen om att vi hade hamnat på ett fint ställe.

.

I åttatiden bökade vi ut våra ryggsäckar och övrig packning, som bestod av plastpåsar med frukt och godis från tåget, och våra skor snuddade Cantons perrong. Härifrån skulle vi ta oss antingen direkt till Hong Kong eller till Hong Kong via Shensen. Det visade sig bli det sista alternativet.

.

En timme efter det att vi anlänt till Canton satt vi på ett rent tåg till Shensen. Tre timmar tog det ungefär. Väl framme i Shensen funderade vi på att gå över gränsen, men vi visste inte hur långt det var över. Men tuffa killar, som vi är, beslöt vi att gå över hur långt det än må vara.

Det visade sig att det enda som skiljde Hong Kong från Kinesiskt territorium var en liten gångbro över ett större vattenfyllt dike.

(Kommentar november 2011: Hong Kong var vid den här tiden fortfarande en brittisk besittning och hade så varit sedan 1842. Det skulle dröja till 1997 innan britterna återlämnade Hong Kong till Kina.)

.

Efter passkontroll och tull på båda sidor var vi äntligen ute ur Kina och ett modernt samhälle visade sina fasader. Vi skälvde som en engelsk chokladpudding när vi tänkte på att vi inte längre behövde äta ris utan kunde sätta tänderna i en Big Mac på McDonalds om några timmar. När vi stigit av det moderna snabbtåget in till centrum "snubblade" vi i takt nedför trapporna på den första McDonald's baren vi såg. Jag beställde två Big Mac, en stor french fries och en medium sprite. Laggar beställde det samma som jag förutom att han tog tre Big Mac. Men min "varg-kompis" var mer hungrig efter detta och placerade ännu en Big Mac i dennes, till volymen sett, helt fantastiskt rymliga magsäck.

.

Efter denna västerländska matrestaurang var vi som barn på nytt. Vi korsade gata efter gata i den ljumma stadsvärmen bland nyonljus och skyltfönster som bjöd ut det mest fantastiska efter det andra. Vi såg också ganska direkt att det var billigt att handla här. Halva priset mot hemma ungefär, så det var svårt att låta bli att hungra efter prylar allt eftersom den ena affären efter den andra dök upp. Men det vi främst letade efter var ett billigt hotell över natten, så vi kunde åka över till Hong Kong Island utvilade i morgon. Vi behövde inte vänta länge förrän en agent till Ching Mension Hotel raggade upp oss på gatan. Det blev lite prutande på gatan innan vi kom överens om 60 Hong Kong dollar per natt. Väl uppe i hotellkontoret träffade vi en svensk tjej som hette Ewa. Hon och hennes kompis Margaretha var just på väg till Hong Kong Island och till vandrarhemmet vi skulle till. De hade varit några dagar i staden så vi frågade om vi kunde få följa med dem eftersom de hittade, och naturligtvis fick vi det.

.

Lokalbussen nr 5B tog oss upp till ändstationen och vi började vandringen uppför Mount Davis. Ungefär tio minuter tog det och jag var ganska slut när jag och ryggsäcken stod utanför hotellentren. Vi var trötta och somnade rätt snart med vetskapen om att vi hade hamnat på ett fint ställe.

.

Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.

.