Dag 19, onsdag 15 oktober 1986.
Dag 19, onsdag 15 oktober 1986.
Tokyo-Odawara-Hakone-Osaka, Japan.
Lämnade vandrarhemmet i Youyogi i niotiden och besökte Meijishrine, ett stort tempel i parken precis i närheten där vi bodde. Sedan tog vi oss ned till centrum och skickade hem ett varsitt paket med jeansjacka, suvenirer och kartbok.
Vi åt och tog tåget till Odawara. Där började vår färd upp i bergen för att slutligen ev kunna se Japans högsta berg, Mount Fuji. Den första biten bestod av en småspårig rälsbuss eller något liknande, som sakta men säkert gick fram och tillbaka upp genom bergen. Järnväågen hette Hakone-Tozan Railway och är väldigt vacker att åka. Man passerade kanten på hissnande dalar och otroliga bergsområden. In i smala trånga tunnlar och ut igen genom snårig djungelliknande skog. Det var fantastiskt.
När vi klivit av Hakone-Tozan tåget tog vi cabinbanan upp till So-unzan som ligger ytterligare ca 300 meter upp. Därifrån gick det att fortsätta ända upp till toppen som heter Owakidani och den färden kommer jag aldrig att glömma. Vilka bergsområden och vilken sagofylld utsikt. När vi klev av vid stationen längst upp kunde vi skymta Fujis topp bakom molnen i horisonten.
Vi stannade ett tag för att senare ta liften ned på andra sidan berget. Där var det tänkt att vi skulle ta båten över sjön och sedan buss tillbaka till Odawara, men när vi kommit ned hade sista turen gått. Det kanske var tur eftersom det redan börjat mörkna. Vi fick ta bussen direkt till Odawara och klev av där 18.30. Därifrån tog vi superexpressen Shinkansen i 110 km/tim ned till Osaka och var framme strax före elva på kvällen. Eftersom det då var för sent att ta in på vandrarhemmet som vi beställt dagen innan, hade vi ringt från Shinkansen och avbokat rummet till imorgon istället. Det första vi gjorde var att leta upp en park att sova i och det hittade vi en ganska snart. Vi kröp ned i våra sovsäckar och somnade.
(Kommentar oktober 2011: Eftersom det inte var speciellt många i världen som hade mobiltelefoner på den här tiden, så kunde man ringa från en telefon på tåget. Modernt och futuristiskt värre.)
Tokyo-Odawara-Hakone-Osaka, Japan.
.
Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
Adresslappen på paketet jag skickade hem.
.
Lämnade vandrarhemmet i Youyogi i niotiden och besökte Meijishrine, ett stort tempel i parken precis i närheten där vi bodde. Sedan tog vi oss ned till centrum och skickade hem ett varsitt paket med jeansjacka, suvenirer och kartbok.
Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
Japansk tågbiljett.
.
Vi åt och tog tåget till Odawara. Där började vår färd upp i bergen för att slutligen ev kunna se Japans högsta berg, Mount Fuji. Den första biten bestod av en småspårig rälsbuss eller något liknande, som sakta men säkert gick fram och tillbaka upp genom bergen. Järnväågen hette Hakone-Tozan Railway och är väldigt vacker att åka. Man passerade kanten på hissnande dalar och otroliga bergsområden. In i smala trånga tunnlar och ut igen genom snårig djungelliknande skog. Det var fantastiskt.
Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
Hakone-Tozan Railway.
.
När vi klivit av Hakone-Tozan tåget tog vi cabinbanan upp till So-unzan som ligger ytterligare ca 300 meter upp. Därifrån gick det att fortsätta ända upp till toppen som heter Owakidani och den färden kommer jag aldrig att glömma. Vilka bergsområden och vilken sagofylld utsikt. När vi klev av vid stationen längst upp kunde vi skymta Fujis topp bakom molnen i horisonten.
Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
Cabinbanan upp till utkiksplatsen So-unzan där man kunde se mount Fuji.
.
Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
Vacker utsikt från cabinbanan.
.
Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
Vacker utsikt från cabinbanan.
.
Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
På väg upp med cabinbanan.
.
Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
En liten glimt av toppen på mount Fuji, Japans högsta berg.
.
Copyright © 2011 Christer Karp. All rights reserved.
På väg ned från utkiksplasen i solnedgången.
.
Vi stannade ett tag för att senare ta liften ned på andra sidan berget. Där var det tänkt att vi skulle ta båten över sjön och sedan buss tillbaka till Odawara, men när vi kommit ned hade sista turen gått. Det kanske var tur eftersom det redan börjat mörkna. Vi fick ta bussen direkt till Odawara och klev av där 18.30. Därifrån tog vi superexpressen Shinkansen i 110 km/tim ned till Osaka och var framme strax före elva på kvällen. Eftersom det då var för sent att ta in på vandrarhemmet som vi beställt dagen innan, hade vi ringt från Shinkansen och avbokat rummet till imorgon istället. Det första vi gjorde var att leta upp en park att sova i och det hittade vi en ganska snart. Vi kröp ned i våra sovsäckar och somnade.
(Kommentar oktober 2011: Eftersom det inte var speciellt många i världen som hade mobiltelefoner på den här tiden, så kunde man ringa från en telefon på tåget. Modernt och futuristiskt värre.)
Kommentarer
Postat av: Laggarn
Jag minns kartboken som var så tung men vi insåg att vi aldrig skulle komma att använda den. Lite skillnad från idag. Mobilen skulle nog funka ?!
Postat av: Christer Karp
Vet du Christer, jag kommer faktiskt inte ihåg den kartboken. :-)
Det där med att det är skillnad idag det har jag tänkt på. Om vi rest idag skulle man kanske skrivit dagboken direkt i en blogg som jag gör nu i fast i realtid. Man kan skypa med vem som helst nästan var som helst bara man har något mobilt nätverk att komma åt. Vi skulle både kunna filma och ta kort och skriva bloggar med mobilerna. Om vi ville skulle våra nära kunna följa oss med hjälp av GPS exakt var vi var hela tiden. Vilken skillnad det skulle vara. Bara det att inte kunna ringa hem när som helst med mobilen. Jösses!
Nej, det var mer sport på den tiden!
Trackback
