Worldtour 86-87

Dag 28, fredag 24 oktober 1986.

Shanghai, Kina.

Fortsatt disigt 10-15° C.

Vaknade av någon anledning tio över sex och var pigg. Duschade innan frukost som serverades mellan 07.00-08.00 en trappa ned till andra våningen. Efter att vi ätit frukost tog vi en planeringsstund till klockan halv tolv ungefär. Då gick vi och tog ut 500 Yuan var (1 Yuan är ca 2 kronor), som var det maxbelopp man fick ta ut med ett visakort under ett tillfälle. Eftersom vi redan var i stan tog vi tillfället i akt och tittade oss omkring. Ganska snart hade vi träffat på en Kines som ville växla pengar svart med oss.

Det finns nämligen två olika valutor i Kina. En valuta som kallas RMB och som är Kinas riktiga valuta och en andra valuta som turister får när man växlar pengar på banken. Den valutan heter FEC och är endast till för turister i landet. Idén är att de Kinesiska pengarna inte ska försvinna ut ur landet är det tänkt. Det som gör att Kineserna vill växla sina pengar, RMB, mot turisternas pengar FEC, beror, enligt vad vi förstår, på att det i varje större stad finns en s k Friendship Store. I dessa affärer kan man köpa varor från västvärden som normalt inte finns att köpa i Kina och det kan ju då bli lockande för en del. Därför betalar de mellan 120-130 Yuan RMB för 100 Yuan FEC. Vår Kines gav oss 500 RMB och vi gav honom 400 FEC. D v s en vinst för oss på 100 Yuan eller 200 kronor ungefär. Det är inget märkvärdigt att vi har RMB-pengar eftersom var vi än handlar så är det inte alltid gumman på torget kan ge tillbaka i FEC, eftersom hon inte har någon sådan valuta, så då betalar vi med FEC men får tillbaka i RMB. På det sättet kan även en inhemsk Kines ha FEC pengar utan att det är konstigt.

Det kan kanske tyckas lite farligt och mystiskt att växla svart, men alla verkar göra det. Kontrollräknar man pengarna finns det ingen större risk att bli lurad. Det ligger i bådas intresse så att säga. Därför tyckte det kändes heltt OK att käna 200 kronor på en växling för det är ca 15 middagar här.

Mat är för övrigt billigt. Vi får betala ca 15 kronor för en genomsnittlig lunch. Kan man tänka sig något sämre standars på de små restaurangerna i stan kan man få ett mål mat för mellan 4-6 kronor. På vårt hotell kostar en 75 cl flaska Gin den fantastiska summan 5 kronor. Vill man bli full är det alltså inga påroblem, men det finns det ingen anledning till om man vill uppleva en främmande stad.

Idag har vi provat på sockerrör, små bananer, currykokt kyckling med ris och grönsaker, melon och någon slags muffins. Sockerrören var riktigt roliga att tugga på och riktigt goda. Det smakade ungefär som sockervatten.

När vi ätit klart och klockan var halv sju på kvällen gick vi och kollade tider och priser för en tågresa till Guilin. Vi har gjort upp en resplan idag och vi beslutade oss för att satsa 6 veckor i Kina och åka sick-sack genom landet.

Vaknade av någon anledning tio över sex och var pigg. Duschade innan frukost som serverades mellan 07.00-08.00 en trappa ned på andra våningen. Efter att vi ätit frukost tog vi en planeringsstund till klockan halv tolv ungefär. Då gick vi och tog ut 500 Yuan var (1 Yuan är ca 2 kronor), som var det maxbelopp man fick ta ut med ett visakort under ett tillfälle. Eftersom vi redan var i stan tog vi tillfället i akt och tittade oss omkring. Ganska snart hade vi träffat på en Kines som ville växla pengar svart med oss.

Det finns nämligen två olika valutor i Kina. En valuta som kallas RMB och som är Kinas riktiga valuta och en andra valuta som turister får när man växlar pengar på banken. Den valutan heter FEC och är endast till för turister i landet. Idén är att de Kinesiska pengarna inte ska försvinna ut ur landet är det tänkt. Det som gör att Kineserna vill växla sina pengar, RMB, mot turisternas pengar FEC, beror, enligt vad vi förstår, på att det i varje större stad finns en s k Friendship Store. I dessa affärer kan man köpa varor från västvärden som normalt inte finns att köpa i Kina och det kan ju då bli lockande för en del. Därför betalar de mellan 120-130 Yuan RMB för 100 Yuan FEC. Vår Kines gav oss 500 RMB och vi gav honom 400 FEC. D v s en vinst för oss på 100 Yuan eller 200 kronor ungefär. Det är inget märkvärdigt att vi har RMB-pengar eftersom var vi än handlar så är det inte alltid gumman på torget kan ge tillbaka i FEC, eftersom hon inte har någon sådan valuta, så då betalar vi med FEC men får tillbaka i RMB. På det sättet kan även en inhemsk Kines ha FEC pengar utan att det är konstigt.

Det kan kanske tyckas lite farligt och mystiskt att växla svart, men alla verkar göra det. Kontrollräknar man pengarna finns det ingen större risk att bli lurad. Det ligger i bådas intresse så att säga. Därför tyckte vi det kändes helt OK att tjäna 200 kronor på en växling. Det är ca 15 middagar här.

Mat är för övrigt billigt. Vi får betala ca 15 kronor för en genomsnittlig lunch. Kan man tänka sig något sämre standars på de små restaurangerna i stan kan man få ett mål mat för mellan 4-6 kronor. På vårt hotell kostar en 75 cl flaska Gin den fantastiska summan 5 kronor. Vill man bli full är det alltså inga problem, men det finns det ingen anledning till om man vill uppleva en främmande stad.

Idag har vi provat på sockerrör, små bananer, currykokt kyckling med ris och grönsaker, melon och någon slags muffins. Sockerrören var riktigt roliga att tugga på och riktigt goda. Det smakade ungefär som sockervatten.

När vi ätit klart och klockan var halv sju på kvällen gick vi och kollade tider och priser för en tågresa till Guilin. Vi har gjort upp en resplan idag och vi beslutade oss för att satsa 6 veckor i Kina och åka sick-sack genom landet.